Mamma föddes den 11 juli 1945,hon växte upp i ett gruvsamhälle som heter Dannemora / Österbybruk,förlorade sin mamma vid nio års ålder,men fick trots det ändå en bra uppväxt med min morfar & den som jag sedan kom att kalla mormor,hon som kom som "Hushållerska" för att hjälpa morfar med mamma & allt kring hemmet.
Då mamma var 18-19 år så träffade hon en man,som hade problem med det mesta,hon fick ett barn med honom vid 20 års ålder,min älsta bror,det var 1965.
Sedan 1967 fick hon en cp-skadad flicka med min pappa,sedan kom nästa bror 1969 & så slutligen jag 1974,då var mamma 29 år.
Min älsta bror blev adopterad av pappa så småning om,det var min brors egen vilja,men då hade pappa funnits i hans liv sedan 1966.
Livet gick vidare med allt vad det innebar,funderar på att skriva en bok om allt som vart,med intriger och så vidare.
1998 blev mamma dålig i magen,hon fick ont & trodde hela tiden det var gallan som spökade.
Hon gjorde alla möjliga undersökningar & prover som man bara kan,men inget fel påvisades.
Det enda provet som Aldrig togs var cancer provet,vilket var direkt korkat då vi har "cacer genen" i släkten.
Nåväl,hon låg inne på sjukhus,hon var i Skelelfteå & hon var i Umeå,men nej ,åter igen inget fel fann man.
2004 fick mamma ännu ondare än tidigare,dagen före Lucia åkte pappa & jag in med mamma på Akuten,vi tvingade läkarn att behålla henne.
Pappa blev arg & sa att annars fick läkarn skriva under på att det inte var fel på henne,eftersom hon inte kunde skriva det så blev mamma så kvar.
Den 16:e 2004 december ,en torsdag så släpps så bomben.
Mamma ringer mej & ber mej sätta mej ner,hon gråter stilla,så stilla & lungt att jag kan se tårarna fall framför mej,dom börjar rinna på mej med.
Mamma har cancer,MEN dom säger att det är Lymfom,något som i vanliga fall är enkelt att bota ,berättar mamma.
Mamma fortsätter & berättar att doktorn vill att mamma ska ha en anhörig med,gärna två.
Mamma vill ha med mej & pappa, om jag vill alltså ??
Klart jag vill.
Vad många inte vet ,är att min mamma & jag pratade om allt,vi var inte bara mor & dotter ,som mina bröder var mor & son,utan vi var även bästa vänner.
Det inte mamma visste om mej,det var inte värt att veta & tvärt om.
Så fredagen den 17 december så tar dom ett prov på mamma från höften.
Efteråt sitter jag ,pappa,mamma & "Fru doktor" ner & pratar.
Hon berättar att mammas magverk inte är gallan utan cancer,Lymfom som mamma sa.
Hon berättar om behandlings metoder & berättar att mamma kommer få åka hem idag ,med allt smärtstillande hon behöver.
Mot julen bli hon sämre,mamma & pappa sover hos oss & mamma sover mest dessa två nätter.
Vi pratade mycket dessa dagar & grät lika mycket ,tillsammans gjorde vi detta,vilket var otroligt skönt.
Vi pratar om framtiden & frågar mamma vad hon känner & tycker om just framtiden.
Hon tycker inte pappa ska vara ensam ,utan att han ska hitta någon ny om hon dör,någon som tycker om hennes barn-barn.
Hon sov så mycket under julen ,att då hon vaknar efter någon vecka & ser på tv om Tsunami katastrofen,så undrar hon vad som hänt.
Nyår kommer & går. Nu är det 2005
Vi får veta att "oj,det var visst inte Lymfom,du kommer inte att över leva,men ingen vet tids perspektivet"
Vi gråter mer & vi pratar mer.
Mamma blir snabbt försämrad i Umeå,efter en chansning i behandlingen,hon höll på dö redan då,läkarna var övertygade om att nu var det över,men hon hämtade sej igen.
Läkarna på NUS var så underbara,önskar alla var som dom.
Fetisdag 2005 hälsar vi på mamma & pappa i Umeå,med semlor & skrov till middag.
Mamma har inte ätit på länge,hon åt en semla & hon åt ett barnskrov.
Barn-barnen turades om att åka & köra med mormor i rullstolen.
Mamma gråter då vi går efter alla kramar & vi gråter med henne.
Så går det en tid.Som i alla sjuka människors liv så händer det en hel del både trevligt & otrevligt.
Torsdagen den 3 mars 2005 så ska mamma försöka sej på att bara ha kvar morfinet i pumpen ,dom ska koppla bort lokal bedövningen som gjort att mamma inte mer kan gå.
Hon vill så gärna kunna få gå innan hon dör,så dom åker in & detta koplas ur.
Jag pratar med pappa på natten& mamma bara gråter & skriker & jämrar sej mycket högt, av fruktans värda smärtor.
Pappa,gå ut från mamma,jag orkar inte höra det säger jag .
Pappa behövde inte "tvinga" mamma att bedövningen skulle tillbaka,det förstod hon själv.
Vi åker upp till mamma på dagen,jag Bengt,& tjejerna,med oss är min faster Carin & hennes man Lennart.
Det är fredagen den 4 mars.
Mamma är dålig ,mycket sämre,Jouline jämför mormor som "två mormor"
"min friska mormor gjorde det,men det kan inte min sjuka mormor."
Ja historien kan göras lång mycket lång.
Men vi åker hem,pappa lovar att ringa om det blir förändring.
Han ringer tolv på natten,nu är mamma sämre ändå.
Jag ,min faster & bror & hans ena dotter (som ville med) åkte upp.
Vi sov där,dagen efter kom min andra bror.
Min man,våra barn ,min brors fru & hans barn.
Vi var många i detta rum,vi "spred ut oss lite här & där"
Mamma ville ju inte vara själv så...
Så sov min son & brorsan dotter över en natt,mot söndag.
PÅ söndagen kom alla igen,men min faster & hennes man åkte hem igen.
Men mamma var ännu sämre,så på måndagen ville inte jag & pappa att det skulle vara en massa folk där,även om en " del " barn-barn blev sura
bara den andres broderns dotter kom en kort stund.
Vi det här laget sov mamma mest,sa inte så mycket,nickade bara till svar.
Sa någon enstaka mening.
Nu hade mamma fått träffa alla barn-barn som hon ville,& våra respektive.
Måndag kväll tiggde jag till mej tre värme ljus & ett fat av sköterskorna.
Efter tre natten mot tisdag så vart jag trött & sa till pappa att "Nu sover vi en liten stund"
Ja gumman,det behöver vi sa han,jag blåser ut ljusen.
Han blåste ut ett,han blåste ut två & då han blåser ut det 3:e ljuset så släcker mamma sina ögon för alltid & drar en sista djup suck,sen är det över!!
Mamma är död,det blev ingen sömn nå mer den natten.
Äntligen slapp hon lida mer.
Många säger :
"Cancer besegrade den & den "
Vi har vänt på det & säger :
"Mamma besegrade cancern,hon släppte sin ande fri & lämnade cancern i sin kropp"
Det var en kortare histora om min älskade mammas sista tid i livet,fylld av smärta,sorg,gråt men många kramar,mycket prat & trots allt en hel del humor,mycket fint på ett sorgligt sätt!!
Mamma dog med stil, hon dog på "Internationella Kvinnodagen",hon dog den 8 mars